Svenska

<p>Det här är den fantastiska berättelsen om Arthur - gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem. Hem till elitidrottaren Mikael Lindnord i Örnsköldsvik.</p><p></p><p>De utmattade svenska multisportarna befann sig mitt i regnskogen i Ecuador under VM. De skulle ha en kort vila innan nästa stenhårda pass tog vid - flera dagars löpning, cykling och forsränning i oländig terräng väntade härnäst. Leriga, trötta och hungriga började de tillaga sin måltid som bestod av köttbullar när landslagets ledare, Mikael Lindnord, fick syn på en tilltufsad vilsekommen hund. Han slängde åt hunden en köttbulle och tänkte inte mer på saken.</p><p></p><p>Det var först senare, under det närmare 700 kilometer långa loppet, som Mikael insåg att hunden följde efter dem och gav honom namnet Arthur. Uppför höga berg, över leriga fält och simmande i iskallt vatten kämpade Arthur vid sidan av laget. Utmärglad och skadad höll han jämna steg med de topptränade atleterna och vek inte en tum från deras sida. Till slut kunde ingen längre vara oberörd - allra minst Mikael som hade fått en vän för livet.</p><p></p><p>En otrolig och rörande historia om hunden som slog världen med häpnad. Om strapatser i djungeln och känsloladdade möten. Om multisportarnas tuffa tillvaro. Om kampen för att överleva och för att få ge Arthur ett nytt hem i Sverige.</p>

<p><b>EN SUNDAY TIMES BESTSELLER</b></p><p><i><b>"Det är kärlek, det är kraft ..." (...) Känslorna drar åt alla håll. (...) Det är som en film det blir säkert en film!" </b></i>- Titti Schultz, Go'kväll</p><p><i><b>"Årets mest inspirerande bok! (...) Framför allt förmedlar den ett budskap om människans förmåga till uthållighet och naturens läkande kraft ... "</b></i>  The Times</p><p><i><b>"En vacker, eftertänksam, lyrisk berättelse om hemlöshet, mänsklig styrka och uthållighet." </b></i> Guardian</p><p><i><b>"Landskapet är magiskt, det föränderliga havet, smugglargrottor, oräkneliga sjöfåglar, malvafärgad himmel ... det är en berättelse om att triumfera, om hoppet som segrar över förtvivlan, om kärlek som övervinner allt." </b></i> The Sunday Times</p><p><i><b>"Välskriven, gripande ... en inspirerande berättelse om sann kärlek." </b></i>  Entertainment Weekly </p><p><i><b>"Lysande. Ett litterärt fenomen." </b></i>  Mail on Sunday <br/></p><p><b></b></p><p><b>En sann och livsbejakande berättelse som fyllt hundratusentals läsare med hopp och styrka.</b></p><p></p><p>Bara dagar efter det att <b>Raynor Winn</b> och hennes man Moth mottagit beskedet att han lider av en dödlig sjukdom, förlorar de hela sitt hem och sitt levebröd. Tomhänta och med tiden utmätt fattar de ett impulsivt beslut: De ska vandra den 100 mil långa och vindpinade South West Coast Path Englands längsta vandringsled som sträcker sig från Somerset i norr, går västerut längs med hela Cornwalls kust och slutar i södra Dorset.   </p><p>De har knappt pengar till vare sig mat eller boende. Med bara det absolut nödvändigaste på ryggen ger de sig av. De sover i tält i det väderbitna, uråldriga landskapet med klippor, hav och himmel som väggar. Men genom varje steg, varje möte och varje prövning längs vägen utvecklas deras vandring en tänkvärd och livsbejakande resa.   </p><p><i>Saltstigen</i> är en sann berättelse orubbligt ärlig, stark och livsbejakande om att hantera sorg och om naturens läkande kraft. En skildring av hur man kan hitta hem även när man förlorat allt.</p><p></p><p><b>Raynor Winn</b>, född 1962, långdistansvandrare och författare. Hon skriver om naturen, hemlöshet och vår relation till den naturliga världen. Hon bor i Cornwall med sin man Moth.</p>

<p>En personlig berättelse om att odla självförtroende och våga ta plats när man är den i rummet som alltid sticker ut.</p><p></p><p>Hur är det att växa upp med en fysisk funktionsnedsättning som hörs och syns, och samtidigt ha full kognitiv förmåga? Det vet Jenny Larsson, småbarnsmamman med CP som kallar sig funkivist och jobbar för att skapa förståelse och inkludering. Hela livet har hon upplevt negativ särbehandling och fysiska utmaningar - men alltid mött det med en jävlaranamma-attityd. Tills tårarna bränner bakom ögonlocken.</p><p></p><p>Här berättar hon om sin resa genom tvivel och utanförskap till trygghet och framgång. Hur det var att få kompisar som barn, hur det var att dejta, utbilda sig och senare skaffa familj och barn. Och hur det känns att möta funkofober i vardagen.</p>

<p>En unik, personlig skildring inifrån den kontroversiella scientologikyrkan. Mariette Lindstein var högt uppsatt inom scientologerna när hon under dramatiska omständigheter lyckades fly från högkvarteret i USA. Efter nio romaner där hon använt sina erfarenheter av sektmentalitet berättar hon nu för första gången sin egen historia. Som ung sökande kvinna drogs hon till scientologikyrkan i Malmö och tog sig sedan under tjugofem års tid genom alla nivåer i hierarkin till den allra högsta ledningen. I sin självbiografi ger hon läsaren tillträde till en sluten värld som varit otillgänglig för de flesta. Det är en berättelse om vad som får en människa att gå genom eld och vatten för att finna tillhörighet och till slut hitta hem.</p>

<p><b>»Med värme och utelämnande ärlighet skildrar författaren hur katters ovillkorliga kärlek kan vara en källa till läkning och glädje, och hur de nästan på ett oförklarligt sätt kan förvandla tårar till ett leende på bara ett par sekunder.« HEMMETS JOURNAL</b></p><p><b>»Boken läses med värme och en ökad förståelse för psykisk ohälsa. VELLINGEPOSTEN</b></p><p><b>»Detta är en varm, ärlig, högst personlig och öppenhjärtig berättelse. ( ) Mest berörd blir jag av att läsa om hur katterna hjälpte och läkte Niklas. ( ) Ja, de har faktiskt räddat hans liv!« KATTLIV</b></p><p><b>»I boken skildrar Niklas Lundström hur han med hjälp av sina katter tog sig upp från botten.« SYDSVENSKAN</b></p><p><b>»Trots det tragiska öde som drabbat Niklas är detta en glad och hoppingivande bok, fylld av den kreative författarens kärleksfulla berättelser om Cooper och Kiras liv och leverne, blandat med självbekännelser.« ÖLANDSBLADET</b></p><p><b>»Cooper, Kira &amp; jag är egentligen inte så mycket en självbiografi om psykisk ohälsa utan mer en feelgoodhistoria med två charmiga katter i huvudrollerna. Man får följa husses och katternas vardagsliv, resor till veterinären, koppelpromenader och olika upptåg.« BT</b><b>J</b></p><p>"<i>Ångesten och oron steg för varje sekund som gick. Jag kände igen sinnesstämningen, den brukade lugna sig. Men inte den här gången. Det blev bara värre och värre. Nu var det jag och katterna mot världen.</i>"</p><p>Vissa tankar går bara inte att stilla. Det här är berättelsen om Niklas Lundström och om dagen när hans liv tar en oväntad vändning och två katter, Cooper och Kira, plötsligt befinner sig i hans hem. Det är också en skildring om en man som har kämpat med psykisk ohälsa sedan barndomen. För Niklas, som aldrig tänkt sig bli en kattägare, visar sig de två katterna bli hans räddning när han står inför valet mellan att leva och dö. Sakteligen tar de lekfulla, mjuka små husdjuren plats i hans hjärta, med en vardag numera fylld av bubbelbad och bestyr, och läker det som han själv trott varit förlorat sedan länge.</p><p>Med värme och utelämnande ärlighet skildrar Cooper, Kira och jag hur katters ovillkorliga kärlek kan vara en källa till läkning och glädje, och hur de på ett nästan oförklarligt sätt kan förvandla tårar till ett leende på bara ett par sekunder.</p><p><b>Niklas Lundström</b> är inte bara en kattälskare, utan också en kattkändis. Han bor i Skåne med sina två katter Cooper och Kira. Tillsammans har de Instagramkontot @sphynxnille, som har tiotusentals följare från hela världen. Niklas delar med sig av sina katters personligheter, äventyr och utmaningar i sitt dagliga liv. </p>

<b>VARNING!</b><br/><br/>Kära bokvän. Tänk dig noga för innan du bestämmer dig för den här boken.<br/><br/>En levande gosse är visserligen min bok om mitt liv, men där slutar alla jämförelser med andra memoarer. Sådana ska, enligt Nationalencyklopedin, bestå av skildringar av det förflutna, grundade på författarens egna hågkomster av privata upplevelser eller historiska händelser. <br/><br/>Memoarer ska vara långa och tråkiga och bestå av en till synes oändlig uppräkning av tråkiga mostrar och fastrar och tremänningar och diverse andra tråkiga människor som den tråkige författaren mött på sin tråkiga jordevandring.<br/><br/>De memoarer du just nu står och håller i din hand uppfyller på intet sätt dessa krav. Den består av ett antal korta, snärtiga, självironiska och om jag får säga det själv vansinnigt roliga kapitel ur mitt brokiga liv. Mostrar, fastrar och andra tråkmånsar som inte har nån festlig poäng i ändan är obönhörligen portade.<br/><br/>Och det var väl inte det du hade tänkt dig?<br/><b> Malmö i januari 2010 Åke Cato, författare</b><br/><br/>Åke Cato, som nu alltså fått för sig att bestiga parnassens höjder, föddes någorlunda nyligen i Malmö. Efter otaliga misslyckade försök att i denna stads skolor få ett genomsnittsbetyg över BC som var den tidens IG beslöt han en dag på det glada sextiotalet att istället söka sin lycka i Stockholm.<br/><br/>Där gick det honom bättre i händerna. För att göra en kort historia lång etablerade han sig först som redakt- och kåsör i den kolorerade kvällspressen. Därefter snodde han genom bedrägerier och taskspel åt sig några attraktiva timmar av teves bästa sändningstider.<br/><br/>Snart hade Åke Cato, som nu inte längre var någon ungdom, nått ärones tinnar. Han blev kändis, tjänade lådvis med pengar, umgicks med hummer och champagne och muntra damer, åkte karusell på Gröna Lund och fick bästa bordet på Hamburger Börs.<br/><br/>Men en dag grep svårmodet och ruelsen hans hjärta. Var väl detta ytliga liv allt? Nej, svarade han sig själv och började skriva en bok. Den är vad Cato på sitt något veliga sätt säger hans memoarer men ändå inte, hans självbiografi men ändå inte.

Vi glimmar alla till i livets ström, ett kort solblänk, oftast för den lilla gruppen, familj och vänkrets. Medan andra, genom att sticka ut i mängden, på ett eller annat sätt, glimmat till för en större skara. Ofta, men inte alltid, genom ett framgångsrikt liv som entreprenör, konstnär eller idrottsperson. Ibland blir också människor som lever på samhällets skuggsida, de, vi vårdslöst kallar "byfåne" eller, lite finare,"profil", en viktig det i stadsbilden. Men hur starkt man än glänser så varar varje solblänk ett ögonblick bara och försvinner, förvånansvärt, snabbt i en annan ström - glömskans. Anders Öhrn har här, i sin andra bok i ämnet, åter skapat omsorgsfulla porträtt av en rad människor vars strålglans är på väg att falna. Vad angår de oss? Känns först som en relevant fråga. Men vid närmare eftertanke inser man att de ger oss en bild av tider som flytt och epoker som gått. De får oss att inse hur lika varandra vi människor är och hjälper oss att förstå vår egen plats i livet. Att det dessutom är underhållande läsning gör ju inte saken sämre. Lars T Johansson